2 dagar sedan
i kategorin Egna tankar » 4 kommentarer
Nu har det redan gått 2 dagar sedan skrapningen, det känns som igår fast ändå som 1 månad sen.
Hela tidsuppfattningen är helt rubbad, känns som att det var flera veckor sedan jag fick reda på att jag fått missfall igen och det känns som jag var hemma från jobbet i flera månader.
Hur mår jag?
Jag mår inte på topp, inte jämt.
Jag gråter ibland mycket faktiskt när jag hör någon låt som påminner mig om något eller så, då kan jag börja gråta annars så är det mycket tankar just. Det snurrar runt så mycket i mitt huvud så jag får huvudvärk.
Jag blöder faktiskt förvånats värt lite och det oroar mig lite, bör jag inte blöda mer ? Det är mest bruna flytningar.
Funderar på att ringa till dagvården där jag gjorde skrapningen och höra om detta är normalt, för jag minns inte hur det ska vara.
På måndag är det tänkt att jag ska börja jobba igen men jag känner bara NEJ NEJ NEJ, min kropp, hjärta och hjärna skriker. Hur ska jag orka? Mitt jobb kräver att jag är på topp hela tiden, jag kan inte vara ledsen under mitt jobb. Mitt jobb kräver att jag ler och är trevlig hela tiden både mot kollegor och gäster men hur ska jag klara det ?
Jag vill bara vara ensam, jag känner mig inte redo...
Efter hon kommit fick jag det, men vi aborter fick jag den förre.
Tackar :)
Kram
Skrev också en blogg efter missfall. Inte mycket, men känner igen mig. http://hemligakanslor.blogspot.com/?zx=c765541eeaa838eb.
Något bra är nu efter sista, hann jag inte få mens emellan utan de tog sig precis efter & då var vi inte speciellt aktiva! :)
åh..du behöver inte vara avis, du kommer att komma dit en dag snart, :)
Fast jag vet hur det känns..och tyckte att det var jobbigt att se alla gravida när jag precis fått missfall...
Man ligger och gråter floder och förstår inte varför detta händer en.. =(
ditt plus kommer att dyka upp när du minst anar det.
:)
Kram på dig!
Love, går du och pratar med nån om dina förluster? har du blivit tilldelad en psykolog på antingen bvc eller mvc? när jag fick vega efter att "varit gravid" i 18 dagar så var jag lite i chock.
när vega var runt en månad blev jag deppig över att jag aldrig fick vara gravid och göra hela den biten. vissa dagar gick jag inte ens upp ur sängen utan låg där med vega och sov / ammade.
min bvc-sköterska ville att jag skulle prata med deras psykolog men det slutade med att varje vanlig väfning eller liknande på bvc blev 1 timme babbel. var ju där ofta med vega eftersom hon inte gick upp i vikt så jag fick prata av mig 2-3 ggr i veckan och ibland 1-2 ggr i veckan.
jag tror att dessa samtal med min bvc-sköterska gjorde att jag inte hamnade i nån seriösare depression. jag tycker att du ska ta kontakt med en proffs och få snacka, ventilera.
det är jätte bra att blogga men jag tror inget slår att prata med en människa som har hjälp flera kvinnor med liknande problem. sorg kan vara svårt att bearbeta själv!
kram
