Åh jag vet inte ens hur jag ska förklara för er
i kategorin Egna tankar » 3 kommentarer
Hur ska jag kunna förklara hur tacksam jag är jämtemot er, det är svårt när man sitter vid en dator och ska skriva ner vad man känner utan att det ska låta "falskt" eller "överdrivet" .
Det är mycket lättare att förklara i verkligheten men jag försöker.
Jag har fått så många fina kommentarer och meddelanden från folk som visar att dem verkligen bryr sig för det känns rakt in i hjärtat att det ni säger inte är bara för "att" utan för att ni faktiskt har funnits där även om jag inte sett er på riktigt.
Jag hoppas som ni att jag någon gång kommer få uppleva det mirakel som att bli gravid är och att få föda fram Oliwers syskon någongång om det nu blir om 1 år eller 5 år så hoppas jag innerligt att det händer och kommer hända, jag vill bara få mina svar på varför det har blivit som det blivit? jag vill bara veta om det är möjligt för mig att någonsin behålla en hel graviditet igen för hur många gånger orkar man som människa bli nedbryten av en sådan förlust om och om igen? Hur många gånger orkar jag det ?
Det vet inte jag just nu men det jag vet är att jag kommer inte ge upp i första taget, jag kommer kämpa och det kommer säkert göra ont i många stunder. Ovissheten är värst och så är det bara.
För andra som blir gravida så är det liksom något underbart och det är någon som får en att tänka på framtiden och det barnet man väntar, och för en vanlig "gravid" så kommer graviditen med något lyckosamt och såklart lite oro. För alla är ju medvetna om missfall men jag kan tala för mig själv så känner jag direkt att den dagen, om den dagen nu någonsin kommer igen så kommer mitt liv bli fullt av oro och lite lycka fram tills jag kan känna och se att det finns något friskt i mig. Jag är rädd för den dagen, jag är rädd för den dagen när jag lämnar över allt hopp till detta lilla mirakel för det finns inget jag kan göra när bebisen är så liten utan det är bara att vänta och se, vänta och se om det blir ett missfall till för det är så ens hjärna blir inställd, efter tre eller fler missfall.
Ialla fall för mig.
Men jag ska inte låta hoppet rinna ur mig ännu för jag är fortfarande en ung tjej som förhoppningvis har några bra ägg kvar där inne som förhoppningsvis tar sin chans inom mig och försöker gro till det vackraste som finns på jorden, ett barn.
Man kan inte förlora om man inte provar, och hoppet är det sista som lämnar en.
Nu börjar MIN dröm om ett efterlängtat litet barn...
Videoblogg - Love talar ut
Otroligt ledsen..
i kategorin Egna tankar » 1 kommentarer
Just nu är jag väldigt ledsen så jag kommer inte uppdatera så bra just nu, men snart så..
håll ut
Jag ska bara torka tårarna först efter jag gråtit färdigt
Sjuk i detta helvete
i kategorin Egna tankar » 1 kommentarer
Vadå?
har jag inte fått tillräckligt med psykisk stryk dem senaste veckorna? eller behöver jag mer?
Jorvars varför inte, lättare att sparka på någon som redan ligger. Så vi välkomnar förskyldningen blandat med halsont så jag knappt kan prata.
Idag är en sån dag där man bara gör ingenting, Oliwer min son är bortrest över helgen med sin farmor och farmor och jag och min sambo Daniel är ensamma. Jag mår lite dåligt men känner ändå att jag vill göra något speciellt efter allt jobbigt som hänt. Jag vill gå på bio, det var så längesedan.
Så nu har jag klätt på mig och väntar på att Daniel ska klä på sig, sedan blir det BIO.
Man måste någon gång försöka gå vidare och detta är ett steg på vägen..
Försöka känna lite glädje för saker utanför min lilla bubbla, snart är jag redo för att ta fram nålen och spräcka bubblan men inte än, inte riktigt ännu
Titta på detta charmtroll istället, är min lilla plutt när han var lite mindre. Han hjälpte mig att baka, sötis! Hur kan man vara ledsen när man ser honom? <3
Skriver även om min vanliga vardag
i kategorin Egna tankar » 2 kommentarer
Jag vill bara säga att jag skriver om roligare och lyckligare saker på min andra blogg
http://ohmamma.blogg.se om någon inte visste det ;)
Kolla in vad jag har hittat på för bus idag där om ni vill, något som muntrar upp mig alltid när jag är deppig..
Lyssna på musik, göra mig så snygg jag tycker jag kan bli och bara njuta ..
2 dagar sedan
i kategorin Egna tankar » 4 kommentarer
Nu har det redan gått 2 dagar sedan skrapningen, det känns som igår fast ändå som 1 månad sen.
Hela tidsuppfattningen är helt rubbad, känns som att det var flera veckor sedan jag fick reda på att jag fått missfall igen och det känns som jag var hemma från jobbet i flera månader.
Hur mår jag?
Jag mår inte på topp, inte jämt.
Jag gråter ibland mycket faktiskt när jag hör någon låt som påminner mig om något eller så, då kan jag börja gråta annars så är det mycket tankar just. Det snurrar runt så mycket i mitt huvud så jag får huvudvärk.
Jag blöder faktiskt förvånats värt lite och det oroar mig lite, bör jag inte blöda mer ? Det är mest bruna flytningar.
Funderar på att ringa till dagvården där jag gjorde skrapningen och höra om detta är normalt, för jag minns inte hur det ska vara.
På måndag är det tänkt att jag ska börja jobba igen men jag känner bara NEJ NEJ NEJ, min kropp, hjärta och hjärna skriker. Hur ska jag orka? Mitt jobb kräver att jag är på topp hela tiden, jag kan inte vara ledsen under mitt jobb. Mitt jobb kräver att jag ler och är trevlig hela tiden både mot kollegor och gäster men hur ska jag klara det ?
Jag vill bara vara ensam, jag känner mig inte redo...
Hemkommen
i kategorin Egna tankar » 4 kommentarer
Nu har jag kommit hem från SÖS för några timmar sedan, det blev som sagt skrapning efter lite diskussion med barnmorskan och läkaren på avdelning 62.
Läkaren jag träffade på SÖS för en vecka sedan rekommenderade den medicinska varianten, varför? Vet inte men antingen för att det är billigare för sjukhuset och att det inte är ett ingrepp utan att kroppen med hjälp av medicin sätter igång själva missfallet själv. Personligen tycker jag inte att det finns något positivt med "cytotec behandlingen" när man fått missfall då man redan är väldigt sårbar. (Metoden kanske är mer lämplig vid abort då man inte är lika känsligt fäst vid graviditeten)
Men ska man då behöva ligga där och ha ont och blöda ut någon som man egentligen vill ha kvar, nej usch det är tortyr. Därför tyckte jag att skrapning var ett bättre alternativ för mig då det går väldigt fort och du blöder inte lika länge efteråt oftast upp till en vecka och du kan invänta din första mens ca 4-6 veckor efter ingreppet.
Skrapningen går liksom fort och när du går från sjukhuset så är det över men gör du medicinsk då kan det bli mer utdraget, du kan blöda i flera veckor efteråt och ibland så kommer blödningen inte ens gång under sjukhusperioden utan du får gå hem efter några timmar och invänta "missfallet" där.
Men detta är upp till alla att bestämma i samtal med sin läkare/barnmorska.
Såhär snygg var jag idag på sjukhuset..
Sen vill jag även passa på att kommentera några kommentarer jag fått av läsare ang. att vi haft får "bråttom" att det är därför vi kanske fått missfall och jag vill första säga tack för att ni bryr er och vill ge era förklaringar men som att läkarna har sagt tidigare att det är helt okej att försöka igen efter en mens i mellan så har vi gjort det, men inte aktivt försökt men vi har haft lätt med att bli gravida. Men nu denna gång kanske vi väntar två menstruationer innan vi försöker igen.
Läkarna har tidigare sagt att kroppen blir gravid först när den själv är redo, jag vill inte tro att det är därför mina missfall kommit men om det skulle vara så så skulle det vara jätte hemskt.
Jag har hört många andra som till och med blivit gravida utan en mens i mellan efter ett missfall och det har gått jätte bra för dem men men det är olika från fall till fall.
Men jag tror inte detta är anledningen personligen men vi får se vad läkaren säger senare under utredningen.
