Fick en kommentar som jag vill att ni läser
i kategorin Information om missfall » 0 kommentarer
En tjej som heter Jennie skrev till mig och bad mig visa er detta, hon berättat om sin upplevelse av ett av hennes missfall. Så här har ni hennes kommentar:
"Detta är något du gärna kan publicera på din blogg då många nog inte tänker så långt när de gör sitt val.
Jag har precis som du fått 3 missfall inom loppet på 9 månader. senaste missfallet med ett MA och jag gick med bruna flytningar i 2 veckor och då fick vi reda på att allt hade stannat av..bara någon vecka tidigare hade vi sett ett litet hjärta slå och jag var i vecka 8 när MA upptäcktes. jag behövde inte skrapas men fick tid för Cytotec behandling men jag valde att avvakta då jag är rädd för smärtan som kan bli. En vecka efter upptäckten kom det dock igång av sig själv MEN..vilken smärta...
Runt 4 Tiden på morgonen tyckte jag att hela underlivet kändes tungt på något sätt och det värkte lite. Det dröjde inte länge förän det blev riktiga värkar av detta och de kom med 3 minuters mellanrum.
Emellan värkarna var jag som tur var helt smärtfri. men jag skrek av smärta när de kom..samtidigt fick jag gå runt med ett badlakan mellan benen för att jag blödde så mycket.
Efter ca 3 timmar klingade allt av och jag somnade av utmattning. kan säga som så att badlakanet var till 90% täckt av blod.
Jag fortsatte dock blöda två veckor och en kväll när jag stod i duschen så kom det variga flytningar som luktade så hemskt!!! Vi åkte direkt till akuten där det konstaterades livmoderinflammation. det satt fast RESTER i livmodertappen som hon fick dra ut och det gjorde riktigt ont. Fick därefter livmodersammandragande tabletter och två olika sorters antibiotika.
Det jag vill säga med detta är att hade jag vetat om allt detta så hade jag valt en mycket snabbare behandling..."
Så tänk efter när ni gör ert val och var bestämd i det ni vill göra, ni har rätt själva att bestämma.
Skrapning eller Cytotec?
i kategorin Information om missfall » 4 kommentarer
När du fått ett missfall som inte sätts igång av sig själv så får du ett val, du får antingen vänta på att kroppen sköter det hela själv och det kan ta veckor och ibland händer det inte alls utan det slutar ändå med att du måste få hjälp av sjukvården, eller så väljer du den medicinska vägen eller skrapningen. Oavsett så finns det fördelar och nackdelar med båda metoderna. Här nämner jag några olika fördelar/nackdelar vid båda metoderna. 
- Först och främst går det fort
- Du har som mensvärk då livmodern drar ihop sig till sin vanliga storlek
- Du blöder kanske 1 vecka efter ingreppet
- I värsta fall kan det bildas en ärrbildning i livmodern om den som utför ingreppet skrapar för mycket men det är ingen fara för din fertilitet. Dem kommer kolla upp det om det skulle vara så men det är ingen fara.
- Det tar 4-6 veckor att få tillbaka mensen
- Inget återbesök behövs
- Det kan bli utdraget då blödningen inte kommer igång direkt
- Du kan få väldigt ont men du får oftast värktabletter
- Du kan blöda upp till flera veckor efter första behandlingen
- Du kan i värsta fall behövas skrapas ändå då allt inte kommer ut av medicinen
- Det tar ca 4-6 veckor att få tillbaka mensen
- Du får gå på återbesök efter någon vecka och se om allt är ute
Någon som har andra erfarenheter som ni ser att jag missat på listorna så skriv gärna till mig så fixar jag det
Sorgen efter missfall
i kategorin Information om missfall » 10 kommentarer
Många som inte var med om ett missfall eller ens en graviditet har svårt att förstå och visa empati för folk som fått missfall. För det är svårt att sätta in i den känslan om man inte upplevt det själv, det är som ett stort tomrum som skapas i dig och den enda du vill göra är att skrika
- Kom tillbaka bebis, jag älskade ju dig
Men det spelar ingen roll för bebisen är borta och det finns inget någon kan göra, men det du har rätt till är att sörja. För ett missfall är en förlust lika stor som vilken annan för du har hunnit under dessa få veckor bygga upp någon med denna bebis, en kontakt. Du har kanske till och med hunnit planera hur det skulle bli och vilket namn bebisen skulle få om den var en pojke eller flicka. För dig är bebisen redan en individ, för dig är fostret inte ett foster utan det är din lilla bebis som du vill ta hand om i 9 månader inuti dig och 100 år utanför dig. Du har redan byggt upp ett band mellan dig och det lilla som gror där inne.
Folk tycker att det enda var så litet, du borde vara glad att det hände såhär tidigt och inte senare i graviditet men det hjälper inte dig ett piss.
Visst kan du uppskatta det faktum att det hände tidigt men det spelar ju ingen roll i ditt sörjande, det gör ju lika ont ändå. Du måste inse att det är okej att vara ledsen över något sådant och du måste inse att det är okej att alla sörjer olika. Oftast har din partner kanske inte samma sorgesätt och det måste ni acceptera båda två.
Alla läker olika, på olika sätt.
Jag själv har mått väldigt dåligt efter missfall 1 och missfall 3, missfall 2 var så pass tidigt redan vecka 5 och att jag nästan visste det innan att det skulle hända, jag hade ställt in mig på det.
Men just missfall 1 och 3 har varit och är väldigt jobbiga för mig, jag har mått dåligt över dig och har många frågor och känner mig helt förvirrad och ensam.
Min partner Daniel har inte alls samma sorgesätt, jag tror inte ens han sörjde mer 1 dag för honom var det som sagt bara ett litet foster och inget mer för oftast så binder inte killarna med barnen förens dem är ute och det är normalt. Men det är där vi måste komprimisa han måste ge mig tid, jag måste få läka själv.
Så det jag vill säga är att alla har sitt eget sätt att sörja och om du inte känner något alls efter ditt missfall så är det också helt okej för alla är olika.
Det finns stöd att få hos på sjukhuset hos en kurator och det kan du få om du ringer till ditt sjukhus och berättar om vad som hänt och att du behöver någon att prata med.
Ibland kan det vara skönt att prata med någon som är utanför familjen.
På SÖS
i kategorin Information om missfall » 2 kommentarer
Nu ligger jag här på SÖS och inväntar min tid för skrapning.
Skrapning är en metod vid missfall som du kan genomgå om du som jag fått något som kallas MA (missed abortion) när fostret dör i magen men din kropp tror att du fortfarande är gravid. Du får alltså inte ett spontant missfall där kroppen tar hand om det själv utan du behöver sjukvårdens hjälp till att driva ut den döde graviditeten.
Om du inte utför en skrapning så kan du göra något som kallas "cytotec behandling" vilket innebär att du får 4 cytotec tabletter att köra in i underlivet så som en tampong och invänta ditt missfall som tabletterna ska starta. Dessa metoder används även vid abort och både metoderna har sina för och nackdelar vilket vi kan ta upp i ett separat inlägg.
Nu inväntar jag lite värktabletter inför den gynoperation jag ska genomgå som kallas skrapning. Vi hörs senare Jag har redan gråtit lite idag men jag är lite rädd, jag ligger här själv men det ska gå bra
