Sorgen efter missfall
i kategorin Information om missfall » 10 kommentarer
Många som inte var med om ett missfall eller ens en graviditet har svårt att förstå och visa empati för folk som fått missfall. För det är svårt att sätta in i den känslan om man inte upplevt det själv, det är som ett stort tomrum som skapas i dig och den enda du vill göra är att skrika
- Kom tillbaka bebis, jag älskade ju dig
Men det spelar ingen roll för bebisen är borta och det finns inget någon kan göra, men det du har rätt till är att sörja. För ett missfall är en förlust lika stor som vilken annan för du har hunnit under dessa få veckor bygga upp någon med denna bebis, en kontakt. Du har kanske till och med hunnit planera hur det skulle bli och vilket namn bebisen skulle få om den var en pojke eller flicka. För dig är bebisen redan en individ, för dig är fostret inte ett foster utan det är din lilla bebis som du vill ta hand om i 9 månader inuti dig och 100 år utanför dig. Du har redan byggt upp ett band mellan dig och det lilla som gror där inne.
Folk tycker att det enda var så litet, du borde vara glad att det hände såhär tidigt och inte senare i graviditet men det hjälper inte dig ett piss.
Visst kan du uppskatta det faktum att det hände tidigt men det spelar ju ingen roll i ditt sörjande, det gör ju lika ont ändå. Du måste inse att det är okej att vara ledsen över något sådant och du måste inse att det är okej att alla sörjer olika. Oftast har din partner kanske inte samma sorgesätt och det måste ni acceptera båda två.
Alla läker olika, på olika sätt.
Jag själv har mått väldigt dåligt efter missfall 1 och missfall 3, missfall 2 var så pass tidigt redan vecka 5 och att jag nästan visste det innan att det skulle hända, jag hade ställt in mig på det.
Men just missfall 1 och 3 har varit och är väldigt jobbiga för mig, jag har mått dåligt över dig och har många frågor och känner mig helt förvirrad och ensam.
Min partner Daniel har inte alls samma sorgesätt, jag tror inte ens han sörjde mer 1 dag för honom var det som sagt bara ett litet foster och inget mer för oftast så binder inte killarna med barnen förens dem är ute och det är normalt. Men det är där vi måste komprimisa han måste ge mig tid, jag måste få läka själv.
Så det jag vill säga är att alla har sitt eget sätt att sörja och om du inte känner något alls efter ditt missfall så är det också helt okej för alla är olika.
Det finns stöd att få hos på sjukhuset hos en kurator och det kan du få om du ringer till ditt sjukhus och berättar om vad som hänt och att du behöver någon att prata med.
Ibland kan det vara skönt att prata med någon som är utanför familjen.
Vad bra skrivet! Och så sant! Kram
Du är stark! Kan tänka mig hur det känns att förlora ett foster, oavsett om det bara är en slemklump. Det är ju ändå något man har skapat själv. Hoppas ni snart blir gravida och får behålla nästa bebis tiden ut.
Jag sörjer fortfarande missfallet som jag fick 08 innan Kevin blev till och trots att det har gått så lång tid nu så kan ajg fortfarande inte släppa det. Det är ett ärr som jag går runt och bär på som inte vill släppa..visst nu har jag lättare att tala om det men sorgen finns där än.
Jag är glad att jag har fått mina pojkar och att dom är friska men ändå..min sorg över missfallet kommer nog aldrig gå bort helt..
MIn sambo är som din sörjde i någon dag sen så vare lugnt igen typ..men karlar har oftast lättare att hantera missfall än kvinnor..vi kvinnor känner det helt annorlundare..på oss sätts det som ett ärr osv..
Sv: Ja, alla mina 3 barn är positiva därför fick jag sprutan. Men bara tanken på att utan sprutan så skulle min kropp ta bort det underbara vi har skapat gjorde mig ledsen. Så jag lider med hur du känner dig! Kram Kram
Svar:
Så lite så! Ville mest säga att du är inte ensam! Vet hur det känns!
Feb är alltid en jobbig månad och sept med ibland eftersom bebisen var hade bf då.
Men det läbbiga är att min sambo sa till mig att Albin blev till ungefär samtidigt som mitt missfall blev till alltså ja hur ska man förklara? alltså när jag blev gravid dvs innan missfallet så runt nyår så blev missfallet till samt där Albin blev till = krångligt att förklara..och dom hade nära bf dagar tillsammans = ännu krånlgiare att förklara..
Kram!
Oj, vad du tog illa upp herregud. De var ju inte meningen. Jo, men jag gjort skrapning, då fick JAG höra detta. Men har två små. Du kan inte anklaga mig för att skrämmas, när jag verkligen fick höra detta. JAG, JAG JAG. Sa inte att du fick det, skillnad. Hugg inte så jävligt, jag menade ingte illa. Men efter som du NU vet allt, hänvisar jag dig att fråga vidare om detta.
Och jag har fått två missfall, ville inte trampa dig på tårna. herregud
Känner ju inte dig men blir verkligen jätteledsen när jag läser om vad som hänt dig/er. Hoppas verkligen det går vägen för er snart!
Om de informerar på de viset bara för de är billigare, borde de anmälas (?). FÖR JAG SA INTE SÅ BARA FÖR ATT JAG "TRODDE" eller gissade att det var så.. Så dum är jag inte, de hoppas jag ingen är. Jag trodde de VAR så. Men eftersom du visste, var väl de bra. Men idiotförklara inte mig bara för de. Jag ville förhelvete inget illa. Jag har följt dig bra länge nu & hoppas också ni får ett litet syskon snart! PÅ RIKTIGT.
BRA! För att du skall förstå jag inte hittade på eller bara gjorde ett antagande för att vara elak. Man höjer rösten fast i skriv stil :) Bra bra, hejar på er
